Smakprov

Trollhare beskriver Asperger och ADHD från insidan, och läsaren får följa Immanuel i kampen för att förstå omvärlden. Nedanför får du ett smakprov ur boken: ett exempel på hur aspergare kan tänka när de försöker lista ut de ”oskrivna” sociala reglerna.

Immanuel samlar på sociala regler. När vi kommer in i handlingen är han tio år och gillar att läsa populärvetenskapliga tidskrifter.

**

”En dag hittar jag en artikel om fotografiskt minne, som gör mig väldigt förbryllad. Jag smusslar med mig tidningen in på mitt rum, och läser artikeln i smyg gång på gång. För att vara säker på att jag inte missförstår något, slår jag upp varje ord som har fler än två vokaler. Trots det blir jag bara mer förvirrad, ju mer jag läser.

De påstår att det finns massor av människor som inte minns hur saker ser ut. Att det finns de som inte kan citera hela tidningsartiklar utantill, och som inte ser ifall någon har flyttat på någon grej, och sånt. Det står till och med att det är så de allra flesta människor fungerar: att de som inte minns är de normala.

Regel 451

Människor är glömska. De tror att det är normalt att vara så.

De där forskarna verkar ha hakat upp sig på att man kan utnyttja minnet för att fuska. Att de som har fotografiskt minne kan lura folk att tro att de är smartare än vad de egentligen är. Som jag. Eller?

Är det fusk att använda sig av bilder i huvudet när man pluggar? Ja, antagligen. Men hur gör man för att stänga av bilderna som poppar upp? Eller är det kört när bilderna väl har fastnat? Borde jag istället försöka låta bli att överhuvudtaget lägga saker på minnet?

Jag är ju inte som människorna i artikeln. Jag kommer inte ihåg precis allt som någonsin har hänt, men de grejer jag minns har alltid så många detaljer. Men om jag vet hur man minns, borde jag inte veta hur man glömmer också?

Hur gör man för att glömma lagom så att man inte fuskar? Eller borde jag låtsas att jag inte minns, och göra tvärtom ibland? Är det kanske så människorna gör? För visst minns de, egentligen? De bara låtsas glömma. Det kanske är oartigt att minnas mycket. Det kanske är en lek. Människor gillar ju så skumma saker.”

Citat från s. 33-34. Kapitlet heter ”Insiktsbekämpning”.